Detta är en sida från HPV Sveriges Medlemstidning Trampkraft. Uppgifterna på sidan kan vara inaktuella då detta är gamla nummer vi lagt upp i ett arkiv.

Sommaren 99 med VM i Interlaken, Schweiz

av Mats Nilsson

Men hjälp för att få ner den i lastpallen var den i bitar sedan följde flitens lampa mig på kvällarna och tis följande vecka var den brukbar. Tycker ni det tog lång tid mycket gick ut till finlir och fundera. Jag var tvungen att vänta ut cykelhandlare för att rensa vevlagergängor (blästersand och färg ovanpå). Tisdag kväll njöt jag av att kunna cykla hem, onsdag en kortrunda för att kolla att allt fungerade och torsdag så var det att lasta på och allt stämmde än. Fredag startade jag direkt från jobbet, man vinner lite tid med att slippa hem och så blir det en halvdag så man inte går ut för hårt.

Som alla märkt var sommaren 99 riktigt bra, från det jag for till jag var i Skåne var solen min nästan ständige följeslagare. Matlusten avtar så det var till att leva på kräm, glass, youghurt, musli och någon ströpizza vägen ner (vilka uppoffringar man tvingas göra !).
Jag cyklade E4 ner till Sundsvall, Sverigeleden (en bit in från kusten) ner till Bollnäs. Där vek jag ut mot kusten och körde över Ljusne-Gävle-Älvkarleby-Lövsta. Där vek jag in och över Uppsala till Enköping mot Strängnäs. Ungefär rakt söderut till Jönåker (m Norrköping och Nyköping). Via färja i Kvarsebo följde jag sedan ostkusten ner så gott det går på Kustleden och Cykelspåret hela vägen ner till Blekinge sedan blev det mot väst i kringelkrokar för att inte komma på mest trafikerade vägarna. I Skåne blev det mer kringelkrokar i samband med div besök hos liggcyklister innan jag landade i Trelleborg.

Via färja från Trelleborg kom jag till Rostock och därifrån bar det av rakt söderut på mindre vägar så gott det går genom gamla Östtyskland (undvikande Berlin) till Bayern där jag svängde av mot Schweiz och lyckades undvika de flesta storstäder. Jag hann även med autobahn sent på kvällen över en bro, gissa om jag var populär !, kommit grovt ur kurs i dalgång. Precis vid gränsen mot Schweiz kunde jag se på datorn att jag cyklat precis 280 mil på 14 dar (inkl stilla på färja). Mycket mer kan jag nog inte få ur min kropp på det kosthåll jag för under färd.

I Schweiz var jag ett par dagar tidig så det blev div snurrande runt. Kunde snabbt konstatera något jag misstänkt nämligen att mina slitna skor och cykla över pass inte var lyckad kombination även om det gick. Det blev att hålla till på slättlandet i stället. Sa du slättland?, när man säger Schweiz tänker de flesta på berg och vackra dalgångar. Stora delar av Schweiz är i och för sig så men lika stor del (?) är breda dalgångar med mjuka klättringar, titta på en karta som visar topografi.
I Schweiz finns ett utbrett nät av i regel bra skyltade cykelleder, har man bara en bra karta så kan man följa dem. I regel går de på mindre asfalterade vägar och grusbelagda vägar (hårdpackade) men ibland även på större vägar, när bra alternativ saknas.

Väl i Interlaken så lovade jag i ett svagt ögonblick att hjälpa till och det blev betydligt mer än jag tänkt mig. Man hinner ändå se det mesta och det är trevligt att ha något om man skall vara på samma plats så länge (jag kom redan på fre för vattentävlingarna och stannade till avslutande sön).

Tävlingarna började lite lätt fredag den 13:e med ankomst av alla båtar och man kan lugnt säga att variationen är likadan som på cykelsidan. Vi som var snåla bodde på en improviserad camping (klippt äng) som arrangörerna ordnat, duscha kunde man göra hos närliggande camping (snylta). Deltagarna är allt i från de mest dödligt seriösa till studentlagen som mest verkade dricka öl och trimma båtarna. Ett av lagen släppte ombord en liggcyklist och konstaterade att så fort hade aldrig båten gått, tyvärr utom tävling.

14:e drog så tävlandet i gång. På något sätt jag inte är på det klara med än var jag plötsligt med i besättningen på "le Velau" en tiopersoners trampbåt där man sitter omväxlande på höger och vänster sida med ryggen mot relingen. Alla trampar normala vevpartier anslutna till en gemensam axel, bara det att på vänster sida trampar man normalt och på höger sida trampar man baklänges !,(gissa vilken sida jag hamnade på ?), alla är inkopplade via frihjul. Första moment var 100 m sprint (dragrace). Båten är långsam i start men kommer starkt på slutet, ingen medalj.
Vi lägger till vid kaj och när vi skall gå ur tillfrågas vi om vi kan ställa upp i långloppet och då gör jag fel igen och ställer upp. Jag trodde skulle vara sedvanliga ca 5 km men i år har de tagit till ordentligt med 15km !!!. Man kör längs sjön man håller till på, rundar en ö och en boj och sedan tillbaka. Första halvan trampar kollegorna så snabbt att jag har svårt att hinna med (dålig på att spinna) men på återvägen kan jag hjälpa till. Känner i knäna att det är inte riktigt bra att trampa baklänges så länge utan träning och lyckas tacka nej till vidare strapatser. Det fanns ett par som pratade sig med för långloppet och åtminstone en ångrade sig mer än jag (helt slut). Tiden för oss ca 1 1/2 timme tror jag, vinnaren låg på 1.10 något sådant om jag minns rätt.
På eftermiddagen blir det så parallellslalom nog så fascinerande och se hur en del kämpar för att klara kurvorna.

sön 15:e är börjar man med transportrace. Man skall från stillastående cykla till en pir, hoppa av, hämta en eller flera vattenfyllda dunkar (fler ger mer poäng), trampa iväg runt en boj, åter till pir och när dunken är på plats igen stannar klockan. Är man fler är det enklare att lasta än när man är ensam.
Sedan följer varvlopp på vatten runt tre bojar ca 300 m runt. Ånyo hjälper jag till denna gång som varvräknare inte så illa, jag sitter på första parkett. En del lopp är täta dueller medan andra är klara från start.
Man har även ett par skoj tävlingar den ena går ut på att fånga ballonger som släpps ut,varje hel ballong mostvarar en dricka (öl,läsk etc). Italienska laget med katamaran har lagt upp taktiken vetenskapligt så utöver tre normala trampare så har man en extra på varje ponton. Man kan lugnt säga att de har runda former när de kommer åter (bara hela ballonger räknas).
Man har även dragkraftstävling, mer rätt dragkamp. Långa dueller i några fall medan andra får tekniska haverier eller finner sig bli bogserade bakåt. En enorm paddelbåt driven av barn och vuxna tar hem kampen.

Båt tävlingarna är lyckade i år dels för vädret visar sig på sin bästa sida under tävlandet för att på kväll komma med regn men också för att man håller till i en vik så att det finns gott om utrymme för åskådare. Antalet deltagande båter överskrider tävlingsledningens vildaste drömmar. 37 ekipage passerar revy om jag minns rätt, en del tar bara del i ett moment, andra i alla medan några stackare alldrig får ihop det utan blir stående på stranden med tekniska problem.

Mån 16:e är vilodag, båtfolket åker hem och cyklisterna börjar anlända. Man skiftar arena för evenemanget från sjökanten till Interlaken flygplats (militärt reservflygfält). Jag har lovat hjälpa till och finner mig bli fullt sysselsatt med att sätta ihop stora mässtält i hällande regn (måste upplevas !!!). När tälten är uppe följer att försöka spärra av fältet så gott det går. Det är hundägare som rastar hundar, folk på rollerblades, hästar m ryttare, bönder som vill komma åt gräset m fl som delar på fältet (mil äger bara byggnationer, allt annat bönders etc). Arrangörerna har hyrt fältet på villkor att huvudbanan skall vara möjlig nyttja i nödfall, och den kommer nyttjas av skolflygplan som är ute och övar (ej nöd) en av dagarna.

Tis 17:e är också halv vilodag, cyklisterna börjar anlända i större antal men officiellt så är det bara registrering och teknisk kontroll av cykeln. Jag kämpar vidare med avspärrningar. På stormöte under kvällen bestämms att cyklar med enbart en broms bara får delta i de moment där de tävlar ensamma mot klockan. Ni som avser delta i framtiden se till att ha minst två väl fungerande bromsar (självbevarelsedriften borde räcka tycker man).

Ons 18:e börjar så tävlandet med 20km långlopp (ca 5 km runda som körs varv på varv). Var på symposium så jag såg inte detta.
För oss som vill ha lite intellektuell förnöjelse så är det seminarium hela dagen: varför, om, för och emot elektrisk hjälpdrift på cyklar av div talare. Vissa riktigt intressanta medan andra är riktiga torrbollar. Som helhet var det bra även om det var en del som jag inte förstod. Huvuddelen av de lyssnande är studenter i aktuella ämnen eller folk intresserade av den här nischen av cykelvärlden.

To 19:e startar så tävlandet på allvar med 1 km sprint och flygande 200m, där möjlighet till över 1 km accelereationsträcka fanns, normalt 800 m. Tyvärr får jag säga att det är tråkigt att se, det bara blixtrar förbi. Bästa platser är att vara i startfållan eller målgång så man hinner titta lite på underverken. Man hade även tävling i allround för vardagsbruk (hopplöst översätta) som jag tyvärr inte såg.

Fre 20:e är det backtagningstävling 5km med i snitt 10% stigning, som inte det räckte vräker regnet stundtals ner och det känns allmänt kyligt. Som extra krydda är det ett antal dolda hårnålskurvor. Någon risk att möta bilar finns däremot inte, man har fått tillstånd att stänga av den enda vägen i tvåtimmarspass !. Många väljer att njuta av tältet i stället för att kämpa upp (ta sovmorgon). De tappra som cyklat upp erbjuds sedan transport ner eller att ta sig ner i konvoj. Vatten och fälgbromsar är ingen bra kombination men det gick tydligen bra.
Frågan är om inte den som gjorde det bäst är en tjej som kommer upp med mountainbike och cykelkärra med baby i, lämnar varma kläder till maken för att sedan fara ned igen, det är vad jag kallar tufft.
På kvällen är det så 50 m dragrace inne i Interlaken centrum ett av de intressantare momenten att se på, vädret vänt till det bättre.
Själv smet jag iväg för att boka resa hem men efter 40 min gav biljettexpeditören och jag upp, han föreslog att jag skulle ta tåget till Tyskland och boka där och jag hade sett hans slit med datorn och accepterade.
Lör 21:a Varvlopp på 3 km runda, detta är min egen favorit att titta på under förutsättning att det finns lite cyklister i farten, det är minidueller, ensamkörare och suveräna cyklister i en salig mix. Man ser ganska snabbt vilka modeller/ (koncept) som är snabbare än andra (mer nedan).
Man kör även lopp med veterancyklar där den yngsta cykeln är från 1940(?). Även ett par Franska Velocar som kan sägas inledde hela liggcykelhistorien fanns på plats med två trampbilar (motsv Fantom som Hobbex sålt ritningar till fast snyggare).
Sön 22:a 6 och 3 timmarslopp, 6 timmars startar 3 timmar innan så avslutande 3 timmar är det riktigt packat på banan. Lika intressant som lördagens varvlopp, problemet är att hålla isär vilka som kör 6 resp 3 timmar. Vissa kör eget tempo medan andra kör i klunga och drar i turordning (echelong, heter det visst). Allt avslutas efter målgång, vinnaren i 6 timmar höll strax över 50 km/tim i snitt dvs Vätternrundan avklarad på 6 timmar !

Allmänt kan man säga att i momenten med masstart nyttjas elektroniska transpondrar för att hålla rätt på tid (fart), och en man (kvinna) mot klockan så är det ljusstråle som startar och stoppar. Vid registrering fick alla deltagande en lös hållare för transponder att montera på cykeln, vid behov monteras transponder i.

Årets tävlingar var utan tvekan de mest välorganiserade jag varit på. En del tyckte de var överorganiserade. Man hade redan innan lagt upp planer med stab och vem som gör vad av funktionärerna och en tidsplan som höll ovanligt bra. Normalt är att liggcykeltävlingar är konstant sena, ett slags organiserat kaos, här fungerade det mesta väldigt bra.
Man hade ordnat tre stora mässtält: ett med enkel barservering, bänkar och bord, ett med utställning av tillverkare/ återförsäljare av ett antal liggcyklar vidare fanns ett tält reserverat för det muskeldrivna flygplanet Velair. Flög en kort bit under torsdagen. Planet stod tyvärr mest undanstoppat i transportsläpvagn.
Utomhus fanns sedan lekarena för de minsta med div leksaker/ barncyklar i varierande tappningar. Vidare inhägnad med möjlighet att provcykla ett stort antal liggcyklar (mest för vuxna, mot betalning). Samt en inhägnad med möjlighet till lek/provcykling för de halvstora barnen på ett stort utbud cyklar i de mest underliga utföranden.

Vad kunde då ses -allt och inget, som jag såg det var det väldigt lite nytt sedan förra året utan mest förfining av befintliga maskiner om något. Tidigare år har det alltid dykt upp hemska hembyggen som deltagit mer på skoj, i år fanns det väldigt lite sådant, möjligen beroende på den höga anmälningsvgiften. Engelsmännen uteblev nästan helt, skyllde på lång väg, ett par tongivande tyskar och holländare saknades också. Nu tror jag inte de spelat någon större roll för tävlingarna. Glädjande nog var det 5 tävlande amerikaner som även om de inte vann var mycket nöjda med tävlingarna och menade att de var bättre än hemma.

Tillbaka till tekniken, det jag möjligen tyckte mig se var att framhjulsdrift tappat mark på tävlingsmaskinerna, vi får se hur det ser ut nästa år. Jag tror att trots en enkel funktion så upplever många bakhjulsdriften som driftsäkrare och man kan trampa för fullt i kurvor, det går även att svänga tvärare.
Det var bara två klasser i år, heltäckta cyklar och de utan/halv täckta. i den senare kategorin så körde flertalet med halvkåpa, bara någon ströcyklist syntes med "ren" cykel. Schweizarna hade tagit fram en mycket snygg halvkåpa som inte gick så där jättebra, jag tror det har att göra med att den var för stor under cyklisten och nästan blev som en plog. Holländarna körde med smäckrare kåpor som bara sträckte sig bakom ryggstödet och de föreföll gå bättre (bättre tränade ?).
Ett par halvkåpor gjord i liggunderlag syntes och jag såg en australier som på kvällen fixade ihop en till sin cykel (gjorde ingen större skillnad). I övrigt så tillverkar schweiziska Birk (?) en väldigt snygg ram i kolfiber, måste bara ses.

Under söndag började jag så min hemresa med tåg, till Tyskland var det inga bekymmer. De dök upp när jag skulle betala biljetten och upptäckte att Visakortet inte gick, visade sig följande dag efter att ha övernattat på stationen bero på slut pengar. Via Svenska konsulatet i Basel så lyckades jag få banken att flytta pengar till kortet, sedan var det bara vänta på att bankdatorena snurrat ett tag. Sensmoral är att kom ihåg alla transaktioner som görs automatiskt från kontot, själv hade jag glömt hyran !. Det är en risk när man är borta för länge att man tappar bort det mest vardagliga hemma.
Sedan bar det av genom Tyskland och Danmark via ett antal tågbyten till Köpenhamn, färja (Pilen) till Malmö, polletera cykel och sedan natttåg till Stockholm följt av dagtåg+buss hem till Umeå. Sj gillade inte min tyska biljett men accepterade den, 650 kr inkl liggvagn exkl polletering sträckan Malmö-Umeå är inte fy skam.

Arrangören Schweiziska Future Bike har på sin hemsida resultat samt en del bilder. Gå till www.futurebike.ch och titta längst ner på startsidan så finns det länkar till ovan nämnda samt allt annat möjligt.

För den som funderar så är Tyskland klart intressant ur cykelsynpunkt, tyvärr så är de markerade cykelleder jag sett och provat inget att ha. Går ofta väldigt krokigt och bli inte förvånad om en trapp dyker upp i värsta fall. Håller man sig till mellanstora vägar går det bra. Trafikrytmen är lugnare än i Sverige, däremot är det helt klart mer trafik framför allt i de delar som var gamla Västtyskland.

Annars är nog Schweiz cykellandet jag rekommenderas. Betydligt lugnare trafikrytm och mindre trafik, bra cykelleder. En annan fördel är att landet är kompakt. Inga problem heller att få med cykeln på tåg om man vill cykla mot bestämmt mål etc. Nackdel med bägge länderna är att affärer håller stängt på söndagar så vill man inte äta på resturang gäller det att proviantera.

Har någon frågor om långturer eller cykla utomlands eller något annat så är det bara rings, skriva eller maila till adress på sidan 2.

Trafiken är en vanlig fråga och då får jag tyvärr säga att jag är mest nervös av att cykla i Sverige. I Sverige saknas den hänsyn man har utomlands.Tyvärr måste jag säga att skåningarna är de som kör bil sämst, är de för att de har så mycket liggcyklar ?. Pratat med andra cyklister som sagt ungefär samma sak.
Mat, flertalet näringsexperter skulle skrika högt om de sett min mathållning det var mest glass, youghurt, müsli, mjölk hela vägen, med bananer och äpplen som nyttig ingrediens och choklad ibland för att det är gott, gick ner ca 5kg.
Boende, jag campade vilt nonstop till Interlaken, camping väl där. Tältet är ett tvåmans tunneltält så det finns gott om plats om något skall fixas och det är dåligt väder.
Hygienen var att nyttja det vatten som fanns (vattenflaskor, mackar, toaletter på affärer etc) att hålla sig ren, i sommar mest kranar då flertalet sjöar hade en grönaktig färg.