trampkraft
 

Flevoeleven


När det gäller min Flevobike har jag haft mycket, och givande, kontakt med Hanno Hirsch som är en Flevoveteran från Karlsruhe. Under de första dagarna när jag skulle lära mig cykla på tingesten utväxlade vi flera mejl.


Lördag 26 juni 2004 Kl 13:02

Hej Hanno!

I dag gjorde jag min första provtur med min Flevobike. Helt fascinerande! Inte bara får man privilegiet att än en gång känna spänningen i att lära sig cykla, man blir också påmind om någonting viktigt.

Dina råd var utmärkta. Fraserna "Tanke över materia" och "esoterisk process" har ekat i mitt huvud under den senaste timmen. Det tog inte lång stund för mig att inse att man egentligen inte kan styra Flevon, istället måste man koppla cykeln till sin vilja. Att använda styret är en klumpig omväg. Jag upptäckte att varje gång jag tappade balansen och var tvungen att sätta ner foten i marken, hade jag försökt motverka cykelns rörelse (det vill säga gå mot min egen vilja) med hjälp av styret.

Allt det här är mycket intressant för mig och som jag sa blir det till en påminnelse, kanske inte så mycket om hur en cykel fungerar som om hur vi människor beter oss. Det är klart, i ett stort perspektiv kan ju dessa betraktas som en och samma sak ...

Idag är det mycket lugnt här i kvarteren men de få människor som såg mig var mycket nyfikna på cykeln. Ett gäng tuffa killar utanför biljardhallen stod och gapade och frågade om de fick försöka cykla. En äldre man började filma mig. För det mesta när jag cyklar med min vanliga liggcykel kan sådana här saker irritera mig, men idag var jag för uppfylld av fascination och förundran för att bli på dåligt humör.

Negativt är såklart att människor som ser mig vingla omkring på den här konstiga cykeln som böjer sig på mitten som vore den gjord av gummi, blir förskräckta och kommer att för evigt undvika allt som ens liknar en liggcykel.

I slutet på min första träningstimme kunde jag cykla 100 meter rakt fram och även åstadkomma ett par hyggliga svängar. Först tänkte jag skriva att jag inte vet om det var jag eller cykeln som gjorde svängarna, ett påstående som ganska bra summerar min första timme med min Flevobike.

Tack för att du läser och uppmuntrar!
olaf


Lördag 26 juni 2004 Kl 16:52

Hej igen Hanno. En ny träningstimme är till ända och denna var lugnare, jag bara cyklade utan att tänka på vad jag gjorde och det fungerade mycket bra. Jag gav mig till och med ut på gatorna och cyklade några kvarter eftersom min parkeringsplats blivit för liten för mig. Jag lyckades också göra ett par u-svängar.>>








>> En bra övning som jag kom på är att köra slalom. Det tränar upp styrkänslan så att den kan komma igång och fungera "automatiskt". Men jag märker att jag ger cykeln en lätt indikation i vilken riktning jag önskar svänga. Jag gör det med styret. Eftersom jag vill cykla utan händer så snart som möjligt tror jag det är bäst att undertrycka dessa indikationer eller små "ryckningar" jag gör med händerna. Är det rätt att göra så? Kanske ska jag redan nu försöka släppa styret helt och hållet?

flevohälsningar
olaf


Måndag 28 juni 2004 Kl 9:07

Oj, oj Hanno ... här går det undan! I kväll körde jag ca 10 km med min Flevobike och sedan, efter några minuters övning, la jag händerna på magen (så som jag sett Oliver Schauer göra på Cycle Vision) och startade så från stillastående och cyklade 200 meter rakt fram.

Du kan tro mig eller inte, men det var inte alls så svårt. Vi har ju redan slagit fast att händerna bara är i vägen.

Om det fortsätter att vara lika kul att cykla Flevo i framtiden, kommer jag att åldras med tillförsikt.

hälsningar
olaf


Text & bild: Olaf Johansson