Hase Spezialräder är kanske inte det största eller mest kända liggcykelmärket www.hasebikes.com . De har mest gjort sig mest kända för sina Kettwiesel och Pino (har även andra modeller). Förstnämnda trehjuling med ett styrande hjul fram och två hjul bak varav det ena driver. Pino är en tandem som kombinerar liggcykel med vanlig cykel fram liggcykel sits och bak cykelsits och styre.

Hase Trets är en ny sak som dök upp under 2003. Den är, ja vad skall man säga, trike utan framhjul ?. Nu är det nog bättre att säga påhängscykel eller cykelkärra med sits och trampor. För att förtydliga så är det en cykel tänkt för barn i första hand med dubbla bakhjul, trampor, drivning på ena hjulet bak samt en dragstång att koppla fast vid bakhjulet på dragcykel. Modellen har till 2004 förfinats och det kommer säkert hända mer.

Maivor och jag pratade tidigt om att vi skulle vilja göra en gemensam cykelsemester, cyklar är trots allt en av de anledningar till att vi mötts men även att det sa klick när det gjorde 03 (åtminstone för mig =Mats). Vi pratade cykelkärra, tittade på marknadsledande men ack så dyra Burley men intresset från tilltänkta passageraren var lågt. Investera i en dyr kärra med lågt intresse från person med bestämda åsikter är kanske ingen hit. Vi var även i kontakt med Peter M för lån av kärra som prov, det föll dock ifrån.

Tidigare hade Maivor sett påhängscyklar på bild i Velovision (rekommenderar tidningen www.velovision.co.uk). Vi tittade lite bättre och det var bara Hase:s modell Trets som hade liggcykelstuk. Problemet vara bara att den var avsedd för barn från ca 100 cm och uppåt. Med frågeställningar via Veloform www.veloform.se till Hase reddes en del frågor ut.

Fördelen med en påhängscykel jämfört med en vanlig cykelkärra är passageraren har en chans att medverka i stället för att bara sitta passivt. Vill han / (hon) inte trampa så går det också bra. Fördel med cykelkärra är att passageraren är bättre skyddad för vädrets makter.

Efter div tittade i plånbok bestämde vi så oss för att beställa en Trets och efter div turer fick Maivor den så hemlevererad av Anders från Veloform (stort tack). Det visade sig snabbt att tänkte passageraren Mimo (Maivors son) var lite kort i rocken som vi trott men med lite kreativa lösningar löste sig det hela. Cykeln som sådan var stor succe.

Trets har en "Weberkoppling" för att kopplas till cykeln som skall dra. Enkelt en tysk snabbkoppling för att smidigt koppla till/ från den. Kopplingen går även att låsa med nyckel om man misstänker att det finns personer som vill omfördela (läs stjäla). På dragcykeln monteras på höger sida under snabbkopplingen mot bakgaffelörat en ledat fäste för dragstången. Få dragstången finns så låsanordningen, man skjuter bara på fästet och vrider till och det är låst. För att koppla isär måste man trycka in en knapp och vrida åt andra hållet dvs förhållandevis pillsäkert.

Cykeln i sig är en ett grovt ramrör som är teleskopiskt med totalvikt 11kg. Rek maxvikt passagerare 45kg. Hase har varit så listiga att ändrar du inställningen för benlängd så behöver inte kedjan kortas, samma lösning finns även på Kettwiesel.

Cykeln går att anpassa för personer mellan ca 100 cm och upp till 160 cm. Jag har provat dra med Maivor på Trets och det gick det också !!!. Passageraren sitter stadigt fastsatt med ett 3-punktsbälte en rem mellan benen och en över vardera axel som möts i ett sinnrikt spänne. Drivningen är ett enkelt vevparti och en 7 delad krans. Drivning endast på ena sidan. Hjulen är något snedställda utåt och Hase rekommenderar att man först ställer in benlängd och sedan justerar dragstången så att vevpartiet är en viss höjd över marken så att hjulen spårar optimalt.

Maivor hade nöjet att få börja prova det hela medan jag var hemma i Umeå och kunde bara rapportera stor succe, passageraren Mimo var nöjd liksom dragaren. Hon satte fast en vattenflaskhållare så att även Mimo kunde dricka under färd.

I juni fick jag så själv möjlighet att prova dra efter min Mistral www.challengebikes.com . Var lite fundersam innan hur skulle cykeln uppföra sig och skulle hela bakgaffeln tåla det hela. Nu kom alla farhågor på skam, visst känns det men efter ett tag vänjer man sig. Jag hade funderat innan om jag skulle behöva dreva om cykeln men det gick bra med bef utväxling. Det är i branta backar det märks framför allt. Fungerar hjälpmotorn bak (Mimo) så går det något lättare nu är det mer symboliskt han hjälper till. Under sem behövde vi aldrig gå organiserat pga av att det var för brant. Mina växlar räckte till och backarna var inte för långa.

Nackdelen med Trets jfr ex en cykelkärra är att det finns inget lastutrymme. Vis av andra med liggcyklar som hängt en ryggsäck bakpå provade vi och det gick bra

Sommaren 2004 kan väl åtminstone i mina ögon kännetecknas som regn, mer regn och ännu mer regn även om solen sken ganska mycket (beror i och för sig var man bor).

Jag och Maivor hade samtalat om att cykla banvallsleden mellan Halmstad och Karlshamn. Jag hade redan kört den 2003 och visste att den är ganska platt hela vägen och att underlaget var skapligt at cykla på med några undantag. Sedan kom sommaren och regnet i syd. Trakterna runt Ljungby fick regn, regn, regn. Jag som såg väderprognoser blev orolig. Tänk om det regnar bort bitar av leden eller vi skall cykla i regn hela vägen (stön). I takt med att avfärd närmade sig blev vädret bättre och så fredagen 30/7 då vi änteligen var färdiga med alla göromål kom vi så iväg. Vi valde en mjukstart som dock förde oss i en båge norrut, västerut för att sedan gå söderut men vi kom 35 km innan vi hittade plats att slå upp tältet.

Tältet var också en investering efter att jag haft ett tvåpersoners tält och Maivor ett litet tre personers hade vi kommit fram till att ett rejält tält ville vi ha och gärna med stor absid om det skulle vara dåligt väder länge. Kräsen som jag är valde jag att köpa Hilleberg www.hilleberg.se de har en "outletsida" på sin hemsida där de säljer begagnade tält till varierande pris (varierar med tiden). Vi kunde där göra att fynd och köpa ett Nallo 4 GT. Extra roligt är att knappt hade vi fått tältet förrän det dök upp i eng Cycling Plus och fick toppbetyg. Tältet var stor succe, nackdel vi kom att dras med större delen av resan var att blöt sommar, vindstilla på nätterna gjorde att det alltid var kondens på insidan av tältduken (yttertältet). Nu har jag attityden att man kan torka bort det värsta men sedan är det lika bra att vika ihop det blött och torka av när man sätter upp det nästa gång. Vad man skall komma ihåg är att inte ha det blött flera dagar i sträck.

Vi cyklade sedan neråt Halmstad längs kusten och innan Halmstad kom första krisen. Tänkta provianteringsställen dök inte upp som tänkt utan det var bara att offra sig för en pizza på en camping för att inte helt stanna upp. Vi körde annars med spritkök (Trangia) större delen av måltiderna som behövde värmas.

Via Halmstad kom vi så upp på Banvallsleden som börjar vid Turistbyrån, första milen är asfalterade och vi körde några mil innan det var dags att tälta igen. Den här gången precis intill leden, mest för att det var inte många ute och relativt öppet dvs myggfritt.

Banvallsleden är två gamla järnvägar som man knutit ihop Halmstad - Ljungby och Ljungby - Karlshamn. Trafik gick på delar in på 70-talet. Nu cyklar man inte bara på banvall, en del bitar går på mindre grusvägar, andra på bilväg där natur/ åkrar återtagit banvallen i besittning. Nu försöker man följa någorlunda troget även om det blir en del utvikningar man undrar över i efterhand.

Andra dagen längs banvallen var nog den värsta och det har att göra med att en bit av banvallen är fylld med grus som är lite för rund för att packas så vi fuskade några kilometer på parallell bilväg för at slippa kämpandet. Vi hann lagom upp till Lidhult och proviantera innan vädergudarna upptäckte oss. Efter febrilt trampande så kom vi precis in under ett par stora granar och ta på oss regnställen. Mimo hade dock inget intresse av det "jag vill bli blöt" etc kom ur hans mun. Nu tyckte Maivor och jag att det var nog bäst att sätta på honom regnstället trots allt (under vissa protester). Sedan kom den ena skuren efter den andra medan vi trampade på. Fördelen med skurandet var att vi hann aldrig bli helt genomblöta som man kan bli om man är ute länge.

Vi trampade emellertid på via Bolmens södra spets för att slå upp tältet i Bolmen. Vädret hade lättat något bara marken som alltjämt var blöt. Av allt regnade tidigare under sommaren märkets inte så mycket förutom att vattenståndet i Bolmen var några dm högre än normalt. Från Bolmen fortsatte vi så mot Ljungby och där kunde vi i några dalgångar/ svackor se att det varit stora vattenmassor i farten men i övrigt ganska avrunnet. Skurarna kom dock precis lagom efter att man fått av sig regnstället för att när man väl fått på det igen sluta. Något irriterande kan vi lugnt säga.

Ljungby bjöd på proviantering och en lekplats med fikabord under tak. Kom väl till pass när regnskurar passerade. Från Ljungby fortsatte vi förbi Ryssby där översvämningarna inte syntes så mycket och in i djupa smålandsskogar mot Vislanda. Desperata efter plats att slå upp tältet utan alt för mycket mygg etc hittade vi en slagen åker. Inte hann vi mer än ställa av cyklarna så dök markägaren upp och en vän till honom. Nu var det inga problem utan de var mer nyfikna på vad i var för ena. Började med tyska då de trodde vi var några av alla tyskar som invaderar Småland på sommaren.

Över Vislanda i regn fortsatte vi sedan i en något omotiverad båge norrut och västerut, antagligen för att slippa mer trafikerade vägar och ansluta till Sverigeleden. Efter mycket regnande under sommaren så var grusvägarna lätt smetiga men hårda ändå.

Mimo klagade efter ett tag över att han hade grus i ögonen och då öppnades våra ögon. Själv såg jag bara del av Mimo suddigt i backspegeln och Maivor låg framför. En koll visade att det var en lerklump vi hade bakom oss. Från mitt bakhjul hade Mimo blivit nersprutad från topp till tå med lerstänk. Från Maivor kom ordern inget mer cyklande på grusväg innan problemet är löst. Vi fortsatte så en bit till tills vi kom åt vatten och Maivor kunde tvätta ren den unge mannen från det värsta, han led betydligt mindre än vi två vuxna. Tack och lov blev det asfalt och efter en bit cykling dök det upp kyrka med kapell där vi kunde fixa käk och klura på lösning. Efter div funderande och diskuterande valde jag att ta en bit av mitt liggunderlag som sedan blev Mimos (mer rätt längd för honom). Den avklippta biten placerade jag på på den del av dragstången som var omedelbart bakom mitt bakhjul. Lösningen kom att visa sig fungera. Nu skall det bara göras snyggare till kommande års turer. Fördelen med liggunderlag är att det bara viker undan om det kommer något och slår i.

Längs Åsnen och vidare längs Mörrumsån fortsatte vi så ner till Karlshamn. I Piksborg slog vi upp tältet med en skön bris från öst som fick torka upp tält och annat medan vi hade orgier i blåbär. Följande morgon kom så solen tillbaka och via rapporter hemifrån kom rapporter om att det skulle bli varmare och sedan ännu varmare. Ner till Karlshamn längs Mörrumsån trampade vi så på i lätt utför större delen av vägen. Väl i Karlshamn missade vi havet pga av tät dimma. Firade med pizza, pizzaägaren trodde vi var hungriga (vilket vi var) men med så stora portioner rullade vi i flera bemärkelser norrut och hemåt Varberg.

Jag hade studerat kartan och jag hade några platser jag tyckte vi kunde besöka på vägen hem när vi ändå nästan hade vägen förbi. Så vi passerade Älmhult där våra cyklar fanns att beskåda under ett antal timmar utanför ett varuhus med 4 bokstäver i namnet. För att även ge själen sitt letade vi efter div snurrande upp en badplats att kyla våra kroppar (läs Maivor & Mimo, själv badkråka). Nästa anhalt var Ullared där det dock gjordes blygsamma investeringar, kan inte påstå jag såg mycket jag vill ha. Varför säger alla att de ser inget sug efter varor hos Ullared och ändå köper så många personer saker där ?. Från Ullared var det så en slutspurt hem till Stamnared och Öghagen via badsjö. Vi hann precis hem innan en semkommen värmebölja släppte loss.

Totalt kom vi att köra 60 mil de 8 dagar vi var ute. Ca 8-9 mil/ dag var ganska lagom för mig med kärra bakefter och Maivor med stor packning. Största fart under sem kom att bli 57 km/ tim under kontrollerade former och kärran gick stabilt även i den farten. Mer än imponerad av kärran, däcken är 406mm/ 20" och 57mm breda och det gör att den flyter över grus på ett sätt som inte min cykel gjorde. Väl på så märker man inte så mycket av den, det gäller bara att komma ihåg att kärran är lite bredare än cykeln och se till att man inte fastnar. Största bekymret var egentligen alla bommar man sätter tvärs på cykelbanor för att få ner farten när man passerar bilvägar men med lite taktisk körning så gick det. Någon gång fick vi handlyfta i sidled. Mimo trampade kanske inte så mycket men han kunde hänga med och i utförbackarna så trampades det febrilt från hans sida när jag slutat för att bara rulla. Ville han sova på Trets så gick det med hjälp av nackkudde. För att fötterna inte skulle släpa i backen hade vi två remmar som höll fötterna (sandalerna/ stövlarna) på plats. Mimo förefaller ha varit nöjd med resan och förhoppningsvis kan vi ge oss ut kommande år också.

Förbättringar jag själv funderar på är:

• Regnjacka jag är frestad av är liggcykelanpassade Layback som fick bra betyg i Velovision www.freestyle.co.uk Som tillv själv erkänner i Velovision så har de marknadsfört den dåligt.

• Kan man få mer vattenflaskor på Tretsen ?, dels för Mimo dels allmänt ha med sig. 3 personer gör av med en del vatten över en dag med matlagning etc.

• Backspegel på Trets för att göra det roligare och bättre omvärlsbild för Mimo, något att fundera vidare på.

• Ringklocka för att bättre påkalla uppmärksamhet från Mimo, nu finns uppenbar risk för misbruk dvs ringande i det oändliga.

• Stänklappen jag gjorde behöver snyggas till i sitt fäste, ett måste om man avser att cykla på grusväg och det är risk för regn.

• Fler draganordningar till Trets, idag har vi bara en som flyttas runt, bättre ha några cyklar till utrustade. Smidigt även på långtur om man vill växla av varandra.

• Väderskydd för Trets, bekymmret är att det skall helst inte väga och ändå fungera. Blir nog att nöja sig med att tänka på det.

Har du barn i åldern 5-10 och drömmer om cykelsemester eller bara få med dig barnen ut så är Trets kanske en cykel för dig. Själva är vi mer än nöjda och kan bara rekommendera den, enda svaghet vi sett är det där med stänk från bakhjul på dragcykeln och möjligen lastutrymmen men det går att avhjälpa med en ryggsäck.

Hör av er till Maivor för provcykling om ni är intresserade 0340-32033 Till er med barn ut och cykla nästa sommar, tror det ger betydligt mer än att bara sitta i en bil mellan A & B på semestern om inte annat mer att berätta för kompisarna när ni är hemma igen.

Se till att hitta på aktiviteter efter vägen, bada, titta på saker. Själv var jag nog lite för rastlös till en början. Ville komma någonstans medan Maivor var den förnuftige som fick mig att ta det lugnare.

Mats & Maivor + Mimo
okt 04