Detta är en sida från HPV Sveriges Medlemstidning Trampkraft. Uppgifterna på sidan kan vara inaktuella då detta är gamla nummer vi lagt upp i ett arkiv.

Trippen 94

Flertalet av oss kommer med sannolikhet komma ihåg sommaren 94 för den ändlösa solen och det torra vädret. Det blev inte riktigt som jag tänkt , planerna på cykla ner och flyg hem fick avskrivas då T&R med flyg var billigare än enkel (!), SAS hade jackpot pris men de gäller bara om man flyger bägge vägarna trampa ner och flyga hem gick inte trots att jag betalat vägen ner utan att nyttja. Tack och lov hade SJ inga sådana krångliga regler utan de fixade raskt ihop en resväg som gick nästan non-stop Basel-Umeå, till betydligt lägre pris.

Jag skall inte gå in på det här med att cykla i Sverige närmare. För att komma till Tyskland valde jag Trelleborg-Rostock mycket för att där fanns den absolut billigaste resvägen samtidigt som det inte tog evigheter över. 65 kr för mig och cykel (Hansa ferry) kan jag inte klaga på, då reser man visserligen "lastfärja" men betala det dubbla för passagerar färja är lyxigt även om man då kan landa i gamla "västtyskland".

Rostock ligger i fd östtyskland och det kanske inte märks direkt man landsteg men i Rostock stad syntes det "precis" som man kan föreställa sig, nergångna hus, lappade gator, på plussidan får man nämna att stora delar av fd öst liknar en stor byggarbetsplats men standardhöjningar på gång. Jag cyklade sedan i en stor dubbelböj söderut-västerut-söderut mot bekanta i Ruhr området och fick tror jag se ett tvärsnitt av fd öst, enorma åkrar längsta mätte 1600 m lång och uppskattningsvis 75-100 m bred (för att imponera ?), städer men gator av kullersten antagligen sedan före sista kriget och inte hade de blivit bättre med åren, vid reparationer hade vanlig rundsten ibland fått ersätta, stora delar av vägnätet var dock OK.

Gamla gränsen öst-väst märktes inte alls utan plötsligt bytte husen färg från grått, gråmurrigt till målade fasader, det blev också mer bilar och städer. Största skillnaden var nog annars cykelbanorna där de finns, i öst var de ofta asfalterade och någorlunda jämna medan i väst var de ofta i betong med ojämna skarvar, inget för en lastad cykel.

Väst ställer också större krav på kartläsandet, i "öst" fanns inte alltför många vägar där cyklar var "ovälkommna", i "väst" däremot finns hur mycket som helst att välja på och tyskarna är inte mina favoriter på kartritning. För de första kan motorväg/fyrfiligt börja utan att man har alternativ, i Sverige (och Schweiz) kan du alltid välja alternativ innan du kommer upp på motorväg, så icke i Tyskland. Jag körde med kartor i skala 1:250 000 som lagom för längre turer och det gällde verkligen att studera nyansskillnaderna mellan olika vägstorlekar för att inte tvingas göra en U-sväng i sista sekunden innan man kom in på motorväg. Ett tips ser det ut att bli bergigt försök följa väg som följer järnväg alternativt vattendrag så slipper man ofta jobbig klättring med cykel. Karta med höjdnyanser är annars att föredra.

"Vild" camping är inte tillåten, men accepteras i regel (endast tält, ej husvagn) så länge man inte skräpar ner tyvärr hittade jag alldrig campingplats när jag hade behov utan campade vilt hela vägen, de jag såg var i regel hopklumpade kring sjö, vacker trakt motsv.

Från Ruhr körde jag sedan söderut mot Rehn som jag sedan följde till stora delar med undantag för större städer (lätt tappa bort sig). Vid en av omvägarna passerade jag byn Frankenstein och det ligger onekligen stämning i luften där, trång dal med gammal borg ovanför. Passerade även en station som hette Münschhausen.

Underligt finner en svensk i tyska vindistrikten som ligger som ett pärlband längs Rehn, en del bensinstationer såg mer ut som systemet med hyllmeter med viner exponerat. För den som tycker om vin finns dessutom rikliga tillfällen för provning (själv har jag inte lämnat läskstadiet än). Man måste dock av de större vägarna för det.

Sista biten innan Schweiz cyklade jag på franska sidan, kartan hade indikerat att vägen låg längs Rehn = vackert trodde jag. Men vad jag upptäckte var en ca 5 m hög muddervall mellan vägen och floden, det var i alla fall någorlunda platt hela vägen fram till gränsstationen. Basel är en delad stad, huvudelen är Schweizisk men har vuxit ihop med Frankrike och Tyskland, så gränstationen var som en hållplats mellan två bostadsområden, tullarna tittade bara på cykeln och vinkade sedan in mig i Schweiz.

Tänk Schweiz och flertalet av oss tänker nog oss landet som alperna, tack och lov är faktiskt riktigt platt till stora delar och till skillnad från England bygger man i serpentiner om det blir brant, jag gick faktiskt inte i en enda backe med cykeln. Cykla i Schweiz är som jag nämnde tidigare som i Sverige, kommer väg där cyklist är ovälkommen så fanns alltid avfart skyltad till väg med i stort sett samma sträckning.

Schweiz är ett cykelland, det är få länder där jag sett så många på cykel som där, det finns ett nät av skyltade cykelleder mellan flertalet större orter som ofta utgår från järnvägstationer. Speciella cykelkartor med rekommenderade vägar finns, där är även tydligt markerat om det är mycket uppför (nedför).

Då jag kom tidigare än tänkt till schweiz cyklade jag i ett par stora krokar runt och det är faktiskt som man föreställer sig i mycket. Bondgårdar utspridda i vackra dalgångar med kor som betar. Städerna påminner mest om städer var som helst. Alperna ja, dem nöjde jag mig att titta på, högsta pass jag cyklade var runt 700 m.

Tävlingarna

Logi var arrangerat så att antingen campade man på ett fält som med tiden blev två (ca 80+20 tält) eller så bodde man i skyddsrum med 3-vånings sängar mycket trångt, alla nyttjade dock skyddsrummens sanitära möjligheter. De som ville fick givetvis ta in på hotel motsv i mån av ekonomi/plats.

Man började på tordagen med symposium där olika aspekter om design och säkerhet var huvudtema, varierande bra talare. Engelska var huvudspråk.

På Fredagen började man så med registrering och teknisk kontroll av alla tävlande, bla att vissa uppställda säkerhetskrav följdes vad gällde bromsförmåga mm. Tävlingskategorierna var helt nya för i år det fanns bara två klasser "vardagsmodeller" som skulle kunna ta viss nyttolast plus div annat samt "racers" som inte hade några begränsningar sedan fanns även klasser för tandems och armdrivet den senare i två underklasser friska och handikappade förare. Anledningen till den nya klassindelningen var att man menade att antingen är man ute efter en ren racer eller så vill man ha en vardagscykel. Senare på dagen genomförde vardagsmodellerna "practicality test", ett test där man fick visa hur praktisk cykeln är i vardagsituation som handla, ta sig uppför backe, bromsa i regn (vattenslang som spolade kullersten), ta sig utför trapp (flertalet bar cykeln men några djärva cyklade rakt utför !).

Under lördagen började riktiga tävladet det med cykling uppför (vad annat i Schweiz) 1,5 km med i snitt 10% lutning, jobbigt bara att gå uppför. Vinnaren vann med strax över 20 km/tim !!!. Runt lunchtid visade sig så Railcycles ≈spårcykel upp sig, det är cykel som klarade att gå på standard järvägsspår. Två konverterbara cykel-spårcykel samt två renodlade racers för spår. Under eftermiddagen var det så varvlopp i ett industriområde. Kvällen avsklutades med fest för alla tävlande betalande besökare där undertecknad fick pris för längsta tillryggalagda sträcka till tävlingarna per cykel, ca 350 mil (varav 50 mil kan kallas turistcykling i Sverige och Schweiz).

Söndagen bjöd så på långlopp över 55 km för vardags, arm och tandem och 96 km för racers i kuperad terräng. Vinnaren i racerklassen vann med över 50 i snittfart. Sist kom prisutdelning i alla grenar herrar och damer samt totalsegrare i resp kategori

Till skillnad från tidigare år var tävlingarna i år "STORA" över hundratalet deltagare samt mycket åskådare, kanske för att de hölls i by på ca 2-3000 invånare. Mycket lyckade arrangemang vad jag kunde se, enda missen var att man inledningsvis endast hade 2 duschar att tillgå.

Vädret gick det verkligen inte att klaga på under de 4 1/2 vecka jag var ute hade jag totalt mindre än 24 timmar regn å andra sidan tappade jag koll på hur många gånger jag brände mig och släppte skinn. Danskarna körde i grupp ner och låg ca en halv vecka efter hade däremot otur med vädret, regn 5 av 10 resdagar -då håller man sig för skratt.

Mot slutet av söndagen började jag så smått röra mig mot Basel och väntande tåg som avgick på Måndagen, cykeln polleterades och kom fram oskadd. Tåget gick Basel-Köpenhamn, natt, byte, Köpenhamn-Stockholm, dag, byte, Stockholm-Umeå, natt. Kan rekommenderas, tänk bara på att cykeln tar bortåt en vecka längre att färdas, polletering kostade bara 180 kr hela vägen, vet inte om de tog fel betalt eller vad.

Trender

Skall man se några trender så är det att extremt låga racers "lowracers" (se trampkraft no:2) kommit för att stanna och att de utvecklas, en del gamla modeller som Kingcycle står sig gott, kanske beroende av bra cyklister. Modeller av lång hjulbas ses inte tävla i Europa till skillnad för i USA. Täckta cyklar med kåpa hade det jobbigt i Schweiz, du vinner för lite om det är uppför, fortfarande har tvåhjuliga dito inget att göra i vardagstrafik utan är i mina ögon endast för tävling. Sach 3 vx nav kombinerat med 7 kransar var en annan vinnare (Sach 3*7), du slipper framväxel helt och är friare i konstruktion, finns fn inte i Sverige.