Vätternrundan 2001-06-17

Sju liggcyklister hade fått dispens att ställa upp i Vätternrundan 2001. Tyvärr visade svenska liggcyklister inget intresse med undantag för Krister Spolander som dock tvingades lämna återbud i sista stund och ersattes av Carl Etnier, amerikansk liggcyklist bosatt i Norge. I övrigt ställde två finländare upp, en dansk och tre norrmän. Själv fick jag inte delta eftersom jag ville cykla trehjuling men fick inte dispens. Jag cyklade därför inofficiellt. För liggcyklisternas vidkommande gick Vätternrundan bra, med undantag för två startande som bröt efter 22 mil. Själv fullföljde jag men fick inte gå i mål och får klara mig utan medalj. Årets runda gick dock tre timmar snabbare i år än förra året då jag körde en tvåhjulig cykel.
Jan Svensson bekräftar att liggcyklisterna inte orsakat några problem eller skapat någon irritation utom en trehjuling som irriterat en del därför att han kört för snabbt(!).
Liggcyklister kommer dock inte att tillåtas starta på samma villkor som andra cyklister nästa år heller. Eventuellt kommer ett begränsat antal att ges dispens, men något formellt beslut är ännu inte taget i den frågan. Några trehjuliga liggcyklar kommer dock inte att tillåtas ställa upp ens på dispens enligt Jan Svensson.
I år fick vi lite PR för våra cyklar genom att lokaltidningar skrev några kortare artiklar om vårt deltagande. Själv blev jag filmad av ett lokalt TV-team och intervjuades om bakgrunden till att jag inte fick ställa upp på lika villkor med andra cyklister. Min Quest torde för övrigt ha varit den mest fotograferade cykeln i årets runda. Min tungt lastade cykel (mat för hela rundan plus verktyg och vissa reservdelar tyngde bilen) var knappast snabb i uppförsbackar där många åskådare häckar för att se cyklisterna plåga sig upp. När jag segade mig över krönen möttes jag ofta av utrop typ "bra gjort" - jag misstänker att många trodde att jag var handikappad. Under cykelns skal syns det inte om jag driver den med ben eller armar.
Rent allmänt bemöttes vi liggcyklister positivt av såväl andra deltagare som åskådare. De flesta deltagare är förvånade över att vi inte tillåts starta på lika villkor med andra cyklister.
Vätternrundans ledning gör en missbedömning när de bjuder in oss motvilligt och med armbågen. Eftersom Vätternrundan inte är någon tävling finns det inga skäl att stänga liggcyklister ute. Tvärtom skulle Vätternrundan få större publicitet i massmedia om liggcyklister släpptes in eftersom det skulle ge Vätternrundan ett nyhetsvärde och få mera färg än det har nu med alla likformade cyklister. Typiskt nog är det praktiskt taget bara lokala nyhetsmedia som bevakar Vätternrundan i dag, medan riksmedia behandlar evenemanget ytterst förstrött. Ska Vätternrundan väcka riksmedias intresse måste den förnyas. Vi erbjuder dem en chans, men de tackar nej i rent oförstånd.
Till sist kan man bara konstatera att det är trist att inga svenska liggcyklister ställer upp i Vätternrundan. När vi inte fick delta gnällde HPVS. Nu får vi starta, låt vara på dispens, då ställer inte en enda svensk liggcyklist upp. Konsekvensen av detta är naturligtvis att vårt förhandlingsläge inför nästa års Vätternrunda är svagt. Jag kan ju knappast med någon trovärdighet säga att det finns ett stort intresse för Vätternrundan bland svenska liggcyklister. Vätternrundans ledning har dålig näsa för PR men de är för den skull inte dumma.
Om HPVS vill ha ökat intresse för liggcyklar måste medlemmarna ställa upp på evenemang där vi syns. Ett sånt evenemang är Vätternrundan.
Vi kommer sannolikt att få ställa upp på dispens i nästa års Vätternrunda, förhoppningsvis med en full startgrupp. Ta den chansen att visa upp era cyklar. Det finns de som genomför Vätternrundan på gamla enväxlade standardcyklar med höga styren och traktorsadlar. Då måste det vara en lätt match att cykla runt sjön på en bekväm liggcykel med 21 växlar!

Bo Dellensten

Bo Dellensten i sin Quest efter genomförd Vätternrunda 2001 - obs ingen nummerlapp, ty trehjulingar får inte delta.

Länk: Carl Etniers bilder från Vätternrundan 2001