| SLOW RACE PÅ
DANSKA (langsom konkurrence) text & bild: olaf  Får jag vara med? Ok, bara du inte är dansk ...  Mikael vinglar och vinglar men utan att sätta ner foten och inte kör han utanför banan heller. Tero får vänta länge med klockan.  Styret åker fram och tillbaka, det ser rätt komiskt ut. Själv är Jan-Inge djupt koncentrerad.  Olaf provar en upprätt körställning med blicken fäst vid horisonten. |
Söndagen 31 augusti Christian balanserar på sin Bjällby. Ännu en tävling i HPVsyds regi har avverkats. Som vanligt handlade det om svällande lårmuskler, sammanbitna anleten och nyttig transpiration. Vårt första slow race eller slöräs som vissa föredrar att kalla det blev precis som vår grustävling förra månaden en dansk historia. Återigen var det Mikael från København som drog det längsta strået (men ingen pedal denna gång) genom att prestera den längsta tiden. Det är ju det som det handlar om när vi talar slow race. Att så länge som möjligt hålla sig på den 20 meter långa och 2 meter breda banan. Som tur var vann han inte den efterföljande, improviserade dragracingen. Vi skulle ha kört tävlingen på en bilparkering vid Bulltoftafältet men där var det en förfärlig mängd bilar vars ägare troligtvis besökte IKEA. I stället valde vi att tävla i skuggan av en annan stor byggnad, det lutande tornet i ... nej Turning Torso heter det nog. Reglerna för vårt slow race är enkla: Efter en kort ansats (så man får upp fötterna på pedalerna) rullar man över startlinjen och försöker hålla sig på banan fram till mållinjen. Regeln om 5 sekunders tillägg vid fotnedsättning slopades eftersom det hade blivit knepigt med tidtagningen. Istället bestämde vi att den som sätter skon i marken förlorar loppet. Var och en fick tre försök. Christian klarade som längst 40 sekunder. Jan-Inge vinglade i sitt bästa försök omkring i 39,5 sekunder och jag själv lyckades hålla mig rullande i 44 sekunder. Tero som kommit till tävlingen i sin Leitra lånade Mikaels Tour Easy och  Terminator IV? Tero lånade Mikaels Tour Easy i HPVsyds slow race. körde i 30 sekunder. Men när Mikael själv framförde sin cykel lyckades ekipaget hålla sig på banan under 1 minut och 3 sekunder vilket (med enorm marginal) räckte för att komma på första plats. Vad gör man åt dessa danskar? Jo, efter slow race säger man "Nu kör vi drag race!" Och så tar man i utav bara helskotta. Först förlängde vi banan till 55 meter sedan satte sig Christian på sin Bjällby och for iväg som ett skållat spjut (att han efter mållinjen behövde ytterligare 50 meter för att få stopp på cykeln är en annan historia). Resultat: 9,1 sekunder. Sedan blev det Mikaels tur. Medan han plockade av lampa och annat betungande från cykeln utväxlades bekymrade miner bland de övriga. När han sedan seglade in på 8,75 sekunder hördes en och annan uppgiven suck. Stämningen förändrades inte efter att Jan-Inge kört på 9,9 sekunder och jag själv på 10 sekunder. Sist kom Tero som nu hoppat in i sin Leitra. Han klämde sträckan på 9 sekunder. Ett litet hopp tändes. I andra omgången lyckades samtliga pressa sina tider utom Mikael. Tero kände antagligen på sig att han var den ende som skulle kunna ge dansken en rejäl fight och tog nu i så velomobilen studsade vid varje tramptag. Han gick i mål på 8,5 sekunder. Jaaa! Ett dämpat glädjevrål hördes inifrån Leitran. När det var dags för tredje omgången förbättrade Mikael sin tid till 8,6 sekunder men i slutresultatet för HPVsyds 55 meter drag racing fick han alltså finna sig i att bli tvåa efter Tero. Christian knep tredje plats före Jan-Inge och mig.  Se hela
Mikaels vinnarlopp på 1 minut och 3 sekunder! QuickTime-film 5
Mb. |